Månkarbo halvmarathon - en het historia

Fick möjligheten att åka till Månkarbo för att springa halvmaran där.

Har tränat på riktigt okej sista tiden så planen var att försöka ta mig under två timmar, ett bra långpass inför Berlin (japp jag åker).

Dagen till ära bjöd på högsommar värme; 28 grader i skuggan meddelade arrangörerna.

Värmde upp innan för att se om mina stumma baksidor efter torsdagens kortintervaller kunde vakna till liv. Gick väl så där.

Starten gick och jag lade mig i 5.30 tempo. Höll det i cirka 5k, sen tog värmen ut sin rätt. Jag blev så påverkad så jag kräktes två gånger. Hällde vatten över mig för att försöka kyla ned mig, min temperaturreglering fungerade nästan inte alls. Svettades nästan inget och var het som vid hög feber. Så det vara bara att slå av farten och försöka få till ett långpass.

Andra varvet var det värsta varvet, men hade fått ned temperaturen i kroppen till det tredje varvet så då kunde jag småjogga runt.

Kom i mål på min sämsta tid någonsin, men ändå bara 15 minuter efter vinnaren....

Jag oroar mig inte för att jag fick en dålig tävling. Dock önskar jag att det blir betydligt svalare på Berlin marathon.

Långpass med Running Sweden

Väckarklockan ringde redan klockan 7 på söndagsmorgonen. Allt för att jag ska hinna att äta frukost och packa väskan till dagens träning.

Det var ett tag sedan jag sprang långpass där jag inte startar från hemmet. Fick med mig det jag skulle i alla fall.

Carina mötte mig utanför Karlbergs tågstation för vidare färd till Planet Fitness, träningarna med Running Sweden utgår därifrån.

Kände igen de flesta ledarna och deltagarna så några kramar blev det innan passet startade. Rubin McRae hälsade alla välkomna och hade en kort genomgång om dagens långpass. Jag hade valt gruppen som inte skulle springa snabbare än 6.30 min/km både för att snabbare än så vill jag inte springa och så är det ju bästa ledarna där! :D

Vi var en liten grupp som drog iväg mot Hagaparken för att ta ett varv runt Brunnsviken och sedan alla stigar man kan hitta i Stora Skuggan - världsklass bana! Fem stjärnor av fem möjliga. Jag hade funderat på hur långt jag skulle springa, hade kommit fram till minst 15k men helst 20k. Allt berodde på hur jag skulle känna mig, det var ett tag sedan jag sprang långpass. Detta långpass var inte direkt platt utan gick så mycket som möjligt i terräng. Vid 11k vek en av ledarna av, hans distans skulle ha blivit cirka 15k. Jag valde att fortsätta en bit till.

Regnet öste ned, till sist var vi så blöta så vi började "hoppa" i vattenpölarna för att stänka ner varandra lite till.

Vid 17k började mina ben att stumna så jag fick kämpa de sista 3k för att få i hop mina 20k. Det kändes ändå väldigt bra i kroppen, bättre än vad jag hade hoppats på. Under passet så pratade jag och en ledare lite om Berlin marathon och han fick mig att tänka på lite annat sätt - hoppet har tänds igen. Det lutar åt en start.

Tillbaka på Planet Fitness så duschade och bastade jag länge. Hängde sedan på de andra till Café Ceasar och fikade.

Carina och jag åkte sedan till Stadium och hämtade ut startgrejjerna till Midnattsloppet.

En mycket bra söndag med andra ord!

Semester som nästan är träningsfri...

Har tagit en paus för att ta hand om rumpa, höft och rygg. Under de senaste två veckorna har jag bara morgonjoggat några få kilometrar och på eftermiddagarna kört alternativ träning. Det har varit mycket fokus på styrka-kondition och det känns som att jag blir starkare i mina svaga delar.

Innan dessa veckor så testade jag några längre pass, men jag har inte ork/kraft att genomföra dem. Får känning i rumpan/höft/rygg när passen blir för långa och motivationen tryter då. Vissa snabbare pass har fungerat mycket bra så jag får trösta mig med dem.

Kommer att med stor sannolikhet att avboka Berlin marathon. Inser att utan långpass kommer jag inte långt :) Tar det beslutet inom kort, ska testa att springa ett långpass på söndag med Carina och Running Sweden, efter det bestämmer jag mig definitivt.

Har Midnattsloppet och tjejmilen framför mig och hoppas få till några pass innan dem så att jag får med mig en bra känsla inför hösten.

I vanliga fall när jag har semester så tränar jag väldigt mycket, det känns som jag bara vilar nu. Det är för att jag knappt springer något utan bara tränar annat.

TicTac...

Vet inte riktigt vad som hänt. Men lusten till att skriva har kommit av sig.

Kanske är det för att sommaren är här och semestern hägrar.

Hur som helst så rehabbar jag fortfarande min skada. Träningen har kommit igång lite mer, sprang långpass i går från Rotebro till Stadion. Andra halvan av OS banan från 1912. Det gick bra fram tills backarna kom och jag passerade den längsta distansen sen efter maran, då började ta emot.

Just nu känns det som det är väldigt långt kvar till formen. Nästan så att jag börjar fundera på om jag tagit mig vatten över huvudet när det gäller Berlin marathon....

Hoppas på att få en bra semester med precis så mycket träning som jag vill.

Vägen tillbaka..

Har kört rehabträning och några löppass.

Inser att jag misskött min styrka i bäckenet och ryggen mer än jag förstått. Det ska jag råda bot på nu. Nu ska jag skärpa mig och göra mitt bästa att bli stark igen, inte bara i bäckenet och ryggen utan även mage, rumpa och armar (för att det är snyggt med vältränade armar).

Löppassen har fungerat ganska bra, har svårt att "sträcka ut benen" för att få fart, det stramar mycket då och övergår i ont efter en stund. Mera stretch och massage lär råda bot för detta.

Är osäker på vilka tävlingar och äventyr som jag kan vara med på framöver. Får ta det när det närmar sig. Det viktigaste nu är att bli stark och fulltränad till Berlin marathon i höst.

Stockholm marathon 2010

Det blev start för mig i mitt femte Stockholm marathon.

Var väldigt tveksam till om jag skulle komma runt, var förberedd på att få kliva av. Det var inte bara min höft som gjorde ont utan även ryggen.

Träffade naprapat/massör innan loppet som kände på ryggen och konstaterade att det var en muskel som gjorde så det var ingen fara att springa, även om det skulle var obehagligt och göra ont.

Startade och det kändes väldigt mycket. Masserade den ömma muskeln samtidigt som jag sprang och insåg att jag inte skulle komma så långt i årets SM. Vid 6k hände något, det värsta obehaget försvann i ryggen och ett litet hopp tändes att jag åtminstone skulle komma ett varv.

Jag tuffade på i en makligt takt, försökte tassa fram för att minimera stötarna för höften och ryggen. Vid 23k blev jag upphunnen av farthållskompisar, då hade jag börjat få trötta muskler och i vanliga fall brukar jag då öka farten för att aktivera andra muskler. Det gick inte idag för då fick jag ont, så jag blev tvungen att gå korta bitar istället. Hur som helst så slog jag följe med mina kompisar och sprang och snackade sönder dem i sådär en 8k sedan var jag tvungen att ta en gångpaus och de försvann i fjärran.

Det var en härlig känsla att vara helt pigg under hela loppet, låg ju en bit under min kapacitet så det är ju som det ska vara. Tack vare sällskapet ute på Djurgården så kändes loppet väldigt kort....

Visst kom jag runt och fick min medalj i mitt femte Stockholm marathon. Fast jag missade min tänkta sluttid med sisådär en timme - men nästa år, då j...klar.

Efter loppet så är faktiskt höften och ryggen bättre, inte bra dock.

Har påbörjat rehabträning för att komma tillbaka ännu starkare.

Nu är jag känd från Tv :)

Men så det kan gå.

Stort tack till ASICS för de fina kläderna!

http://www.tv4play.se/nyheter_och_debatt/nyheterna_stockholm?title=tjejrekord_i_stockholmsmaran&videoid=1658162

Snart start i mitt femte Stockholm marathon, med beräknad sluttid på 5 timmar 58 minuter och 59 sekunder.

Håll tummarna att jag tar mig i mål utan allt för mycket smärta.