Jag har gjort det igen!

Jag är så nöjd med mig själv för jag har gjort det igen!

Denna gången har jag lurat med Carina till Berlin i slutet av september för att springa Berlin marathon. Hon var väl inte den svåraste att övertala, men lite krävdes för att få henne att trycka på boka knappen. Vet inte exakt vad det var som tippade över henne, tror det var hennes arbetskompis faktiskt som tyckte det lät som en bra idé.

Berlin marathon är mitt stora mål i år. Nu är det ännu roligare eftersom jag får bästa sällskapet. Nu längtar jag till att få börja träna inför det, ska bara springa klart våren innan träningen drar igång.

Tack Carina för att du ställer upp ;)

Premiärmilen

Det gick ganska bra.

Sprang i ett jämnt tempo genom hela loppet och var aldrig riktigt trött, för jag hade inte kapaciteten att pressa mig. Kunde trycka på i nedförsbackarna men tappade farten på platten.

Det blåste ganska mycket, störde mig en kort bit på andra varvet. Det var någon plussgrad så aningens kallt, jag hade klätt mig perfekt så det var inget problem.

Missade mitt mål att seeda in mig till startgrupp 1 på Tjejmilen. Jag hoppas att jag kan använda något annat millopp, osäker på om detta var enda chansen att seeda sig.

Nu önskar jag att det blir varmt ute, för jag vill springa i kortbyxor.

Dagen före sommartid.

I natt blir det sommartid, i allafall på klockan för temperaturen lär inte visa på sommar.

Ser ut genom fönstret, ser att solen skiner och det ser härligt ut. Tittar på termometern den visar minusgrader. Ska snart ge mig ut på en pytterunda för att känna hur jag mår. Är fortfarande snorig, men piggare. Lite snor borde jag inte dö av.

I morgon är det Premiärmilen, jag har bestämt mig för att starta 14.00 gruppen, kriteriet för den gruppen är en sluttid över 53 minuter.

Premiärmilen staben ska ha fixat banan så den är isfri och i toppskick - låter som att det kan bli bra tider för många i morgon.

Jag hejjar på "mina TSMare" och alla som jag känner, så klart. Fast jag hejjar mest på Jossan och Carina för de har satt upp mål att persa.

Lycka till alla i morgon!

I can see the light...

Nästan i allafall.

Jag vaknade i morse och kände att förkylningen hade dragit sig undan, ingen feber på natten, inget slemmonster i näsan.

Stegen studsade på vägen till jobbet och solsken sken i mitt ansikte och jag kände ett hoppet spira inom mig. Väl hemma hoppade jag i träningskläder för att springa 2k på löpbandet. Det blev 3...4...5k då tvingade jag mig att sluta annars hade jag nog fortfarande sprungit. Mår fortfarande bra förutom en rinnande näsa som jag har bestämt mig för är pollenallergi.

Låt det inte komma ett bakslag nu bara för att jag inte slutade springa enligt plan.

Just nu är det start på söndag!

TEC är inställt!

Japp precis så är det.

Eller.

Nä inte så, mitt deltagande i TEC är inställt inte tävlingen :)

Ibland är det omöjligt att få ihop allt, tyvärr så blev det TEC som rök denna gången. Tror att detta innebär att det inte blir någon mer ultratävling under 2011 för min del.

Ett snorigt vakuum har infunnit sig. Måste jag bli frisk snart så jag kan börja fokusera på träningen innan luften och lusten går ur mig.

Hur ser våren ut då för min del, Premiärmilen, Göteborgsvarvet och Stockholm marathon. Och jag har som jag sagt tidigare höga ambitioner för dessa lopp och ska jag lyckas så är det hög tid att börja träna :)

Ska trycka i mig vitlök, ingefära, citron och mormors strumpa så jag blir frisk nu.

Frustrerande....

Hann med en hemjogg i tisdag i hyfsat tempo innan förkylningen slog till. Under de senaste åren har jag varje gång jag flygit blivit sjuk. För det mesta har jag blivit sjuk när jag kommit hem och inte när jag kommit fram till resmålet (som tur är).

Så läget är förkylt och jag blir frustrerad, vårsolen skiner och löpare efter löpare passerar utanför fönstret, som om de gäcklade mig i mitt elände.

Missade TSM träningen i torsdag, ett favorit pass stod det på schemat, stegrad distans. Och att jag ska kunna träna i morgon verkar avlägset, även det ett favorit pass, medelhårt långpass.

Långpassen har blivit lite för få ser jag när jag tittar i dagboken: 27 februari, 9 mars och nästa gång det blir av är skrivet i stjärnorna. Troligen inte för ens den 3 april.

Nu är en period som är stökig där jag har svårt att få till egen tid, men som tur är har jag löpbandet att ta till, även om det inte kan ersätta en solskensrunda.

Tyvärr verkar det som att jag kommer att få ställa in TEC för det går inte att få ihop allt är hemma. Funderar på att maila arrangörerna och fråga om jag kan få spara min start till nästa år och byta upp mig två distanser. Vi får se, har inte gett upp hoppet helt på en lösning, men nästan.

Nästa söndag är det Premiärmilen som även är "seedningslopp" för både Stockholm marathon och för Tjejmilen. Mitt mål är högt satt och jag ska gå ut hårt och förhoppningsvis håller jag alla 10k. Jag SKA kvala in till startgrupp 1 på Tjejmilen, annars springer jag inte det loppet.

Hoppas att ni alla mår bra och kan njuta av vårsolen och att det faktiskt finns barmark att springa på :)

Hemma igen!

Åh vilken härlig vecka jag har haft i Portugal!

Lärt känna en hel del nya människor, skrattat hur mycket som helst och sprungit en hel del mil på underbar barmark.

Hemma igen till ett Stockholm som har tagit ett stort steg mot våren, skönt.

TSM träning - 4 mars långbacke

Var inte alls sugen på att träna eller träffa folk, det hade varit en riktig skitdag på jobbet och jag var på pisshumör.

Men är man ledare så får man lägga pisshumöret i omklädningsrummet.

Vi drog iväg till Greve von Essens väg för vår långbacke, 20 minuter totalt och cirka 60 sek uppför per backe. Mesade lite i början, kände av knäskyddet det var i vägen. Skavde lite och satt lite väl tajt. Efter halva tiden började jag utmana gruppen att de skulle springa om mig. Några lyckades och andra undrade om jag försökte ta livet av dem :)

Väl tillbaka på Stadion så stretchade vi och som belöning för bra genomförd träning, fick gruppen stå i plankan i två minuter.

Även denna torsdag skjutsade Carina hem mig till dörren, så skönt, så otroligt skönt.

Mitt dåliga humör försvann så klart - går ju inte att vara på pisshumör när jag gör det jag gillar mest tillsammans med underbara människor.

Nu ska jag packa.....

Besked.

Träffade ortopeden och fick svar att det "bara" är en inflammation under knäskålen.

PUH.

Träffade naprapaten efter det besöket för träning av min rumpa. Den träningen har gått hur bra som helst så blir jag bara bra i knäet så ....!

Ett knästöd är inhandlat för att stabilisera knäet. Troligen är anledningen till inflammationen instabilitet som blir värre i och med underlaget ute. Äntligen en anledning att hylla löpbandet!

Detta kan vara en förklaring för min dåliga motivation inför olika lopp i terräng, mitt huvud berättar helt enkelt att mitt knä är för svagt för sådant underlag. För så intelligent är väl hjärnan:)

Naprapaten sa att jag kör på i Portugal, även om det inte är optimalt med en inflammation i knäet, för att knästödet kommer troligen att hjälpa en hel del. Får jag ont så har jag piller att ta till, men då får jag ta det lugnt med löpningen.

Ikväll är det TSM, då inviger jag knäskyddet.

Lite orolig, men bara lite.

Var på magnetröntgen med mitt knä. Tittar på knäet och ser att det finns en liten svullnad och om jag erkänner för mig själv så känner jag av knäet mest hela tiden.

Så nu ska jag övertala huvudet att det inte är så utan att allt är bra. Om jag lyckas märker jag i morgon när jag ska träffa ortopeden.