Efter en minst sagt skadefylld sommar så kändes det inte helt realistiskt. Knappt någon fartträning har det blivit, förutom nu mot slutet av sommaren.
Vad gör jag då? jo jag ändra på min plan lite så den blir realistisk men tuff ändå.
Planen lyder pers på tävling och SUB55.
Jag har fått plats i startgrupp 2 så jag ser till att ställa mig absoult längst fram. Är så oerhört överladdad på starten så när startskottet smäller så sticker jag - leder gruppen i ungefär 100 meter :)
Kilometrarna tuffar på och jag håller planen hyfsat, är lite knöligt att komma fram på några ställen så där tappar jag lite tid. Börjar inse att SUB55 rinner mig ur händerna.
Ungefär vid 6k börjar jag få mer plats och kan börja trycka på i nedförsbackarna, tar det lugnare i uppförsbackarna för att spara mig.
Från 7k in i mål står det IF Linnea folk och hejjar på mig och ger mig precis den energin jag behöver för att orka trycka på lite till. Jag avslutar med en spurt över gräset in i mål. Stoppar min klocka och tittar på den 54.52 har den stannat på.
Fatta att jag grejjade det! Känns så oerhört skönt att lyckas med sitt mål.
Nu ska jag "bara städa av" några tävlingar till. Sen är frågan om det är löparvila som gäller eller om jag faktiskt ska påbörja fartträning på riktigt.
Kroppen verkar vara lagad från skadan men jag kommer fortsätta med rehabträning länge till för att inte tappa styrkan.
Du ser, du har det ju i dig :)
SvaraRadera