Helt plötsligt, utan att jag riktigt vet hur det gick till så har jag en nummerlapp till Månkarbo marathon. Så det är ju bara till och börja springa när starten går klockan 11.00 lördagen den 1 augusti.
Det var jag, Helena, Elisabeth och Marie som helt huxflux drog iväg tidigt på lördagmorgonen. Alla tog sig runt - Stort grattis till er!
Banan är på 7k och 6 varv ska jag genomföra. Första varvet är uppvärmning, hur ser rundan ut och hur känns kroppen?
Rundan är platt - jätteplatt. Starten är vid idrottsplatsen i Månkarbo, därifrån springer man genom ett villaområde för att ta sig ut mot en hårtpackad grus/sand väg genom fälten på Uppsalaslätten. Det går rakt fram sedan svänger det till höger och strax är man framme vid vätskekontrollen (3.7k) förtsätter sedan en bit till innan banan svänger till höger genom fler åkrar och bondgårdar och det doftar precis som det ska göra :) till slut vänder man tillbaka till idrottsplatsen för nästa vätskekontroll (7k)och nästa varv startar.
Redan under första varvet undrar jag hur jag ska greja detta mentalt - men väldigt snart kommer jag in i en harmonisk lunk i en helt acceptabel fart för dessa icke förberedelser jag haft innan tävlingen.
Varven blev fler och fler och väldigt snart var det varv 6. Hade fått ont i min ena fot under varv 5 som sedan skulle visa sig vara en rejäl blåsa - men ont får man under ett marathon så det är bara att strunta i!
Och så kom 37k och väggen - det sa pang så det ekade in till Månkarbo centrum - jag kunde inte ta ett löpsteg, fick börja gå och övertala mig själv att 5k kan jag greja om jag så ska krypa in till mål. Lyckades samla ihop mig så pass att jag småjoggade till vätskekontrollen och drack cola och tog dextrosol. Gick en bit så colan fick en chans att landa innan jag fortsatte att på nåt sätt jogga vidare.
Jag kom ikapp en kvinna och senare en ung kille som hängde på mig den sista biten in i mål. Dessvärre hade jag noll kvar till en spurt (jag brukar ha kraft till en slutrökare) det fanns inget kvar i mina ben. MEN i mål kom jag på (tyvärr) dryga 5 timmar.
T-shirt, medalj, chokladkakor, cola, kortlek, cd-skiva, frukt, energidryck fick jag i en påse vid målgungen - festen kunde börja!
Jag vann även ett par strumpor :)
Stort tack till arrangörerna av Månkarbo marathon och alla som bor i Månkarbo som var ute utmed banan och hejade på!
Grattis till genomfört marathon! Sista varvet kändes också jobbigare än jobbigast för mig; kanske det var samma vägg som busade med mig som du träffade vid 37 km. Och att du inte orkade med någon spurt är fullt förståeligt; inte precis nåt man kan kräva efter 42 k - och lite krafter till festen var ju också bra att ha kvar!
SvaraRaderaJag tycker det låter som om du i det stora hela hade ett grymt marathon. Önskar att jag kunde vara med men det funkade inte den här gången.
SvaraRaderaOCH Grattis till förstaplatsen!!! Hörde meddelandet men har nästan inga batterier kvar i telefonen så jag har den mestadels avstängd.
Vi hörs när jag kommer hem. Ha det bra, Kram!!!
Det var lite "plötsligt händer det". Men att helt utan vare sig kroppsliga eller mentala förberedelser ta sig runt och det på en bättre tid än i stockholm tycker jag är jättebra trots avsaknaden av stigningar. Det här var ju bara ett träningspass. Helena
SvaraRaderaDet var bra att vi träffade väggen för det är ett kvitto på att vi iallafall spände bågen och försökte springa på lite. :)
SvaraRaderaDet blir ett nytt år och då kan vi alla vara med igen. Fick veta att de gjorde om klassindelningen så jag blev bara tvåa :(
Jag tror att jag ska fortsätta att ladda på samma sätt till kommande maror:)