söndag 6 september 2009

Testa LL-banan och kroppen

Bestämde mig i morse att jag åker till Lidingövallen och springer de sista 22 kilometrarna på Lidingöloppet mest för att testa vad kroppen säger.

Vi blev indelade i grupper efter vilken kilometertid vi ville hålla - jag ställde mig längst bak, bakom 6.30 gruppen eftersom jag planerade att "springa" i 7.00-7.30 tempo.
De snabba grupperna älgade iväg och snart var det vår tur att lufsa i väg. Eftersom vi utgick från lidingövallen så blev de första 7 kilometrarna lättlöpta fram tills de kuperade kilometrarna började (15k på LL 30) mina hamstrings hade redan innan träningen varit i "kramptillstånd" och nu drog jag på mig mjölksyra, men jag kunde springa bort mjölksyran så snart det slutade gå uppför.
Aborrbacken kom och det kändes som att näsan nuddade marken innan jag insåg att det går visst uppför här. Fick gå en bit inte så långt kunde börja springa på ganska snabbt igen och snart var skylten där att toppen var nådd - 48 möh. Efter aborrbacken så blir det ganska lättlöpt igen fram till backen vid golfbanan och sen står det inte på förrens man är framme vid Grönsta.

Så snart vi springer in i skogen så händer något med min kropp och knopp. Jag hamnar i ett euforiskt tillstånd där jag bara njuter och får kraft och energi från skogen - jag blir lycklig i varje liten del av min kropp. Även när det går tyngre så spelar det ingen roll för jag är på den plats jag trivs som bäst.

Nu höll jag ett lågt tempo jag snittade 6.47 min/km - snabbare än planerat - det var inte meningen! Benen var starka och de flesta backarna märkte jag inte av. Detta blev ett riktigt lågpulspass med en snittpuls på 140bpm.

Nu håller jag tummarna för att jag inte gjort något dumt och att när läkaren ringer i morgon säger att de senaste proverna var bra:)

Gav mig själv en present idag en ljusrosa stickad tröja med båthals - hösten välkomnas!

2 kommentarer:

  1. hmm, är rätt säker på att jag skrev ett inlägg här nyss... skriver ett till.

    Tycker det låter helt underbart, som om du är på gång. Bakom din sjukdom så finns det en form som verkar grym. Forsera aborrbacken som om det är en fartbula på en väg, det är fanimej bra!! Du är grym tjejen!!!!

    SvaraRadera
  2. Tackar - men nån form är inte på G - för proverna har sagt att jag är ur form. LL är ju min favvobana alla kategorier jag springer bara med livsglädje där:)
    Kram Marie

    SvaraRadera