Var på återbesök hos läkaren i eftermiddags, de var väl inte de roligaste beskeden han kom med.
Kraftig inflammation i sköldkörteln samt hypotyreos (låg ämnesomsättning) och järn- och blodbrist.
Sitter här med medicinerna - en tablett för sköldkörten på morgonen efter 2 timmar ska 2 stycken 100 g duroferon tas och så runt middagstid ska 2 till tas. Det är ju att be om magproblem - läkaren sa att jag kunde ringa om det blev för besvärligt...
Och så ska jag gå på täta kontroller så medicinen hamnar i rätt dos. Det brukar ta cirka 6 månader innan sköldkörtel medicin har kommit i rätt dosering.
Lite försiktigt frågade jag läkaren om det var träningen som hade gjort detta mot mig och ännu mer försiktigt om jag får träna.
Länge tittade han på mig och svarade att nej det är inte träningen som gjort mig sjuk. Vad var det för träning och hur mycket var det jag hade planerat undrade han. Jag viskade fram att jag ska springa LL om knappt två veckor. Då tittade han på mig ännu längre, böjde sig fram över bordet och sa att det är ingen bra idé om jag vill ha hälsan i behåll.
Ordination träningsförbud i ett par veckor - om jag känner mig piggare då så kan jag så smått börja träna igen. Och efter ytterligare två veckor efter att nya prover tagits och analyserats så kanske jag kan få träna ungefär hälften av det jag brukar göra.
Efter det svaret så finns det ju en fråga till att fråga honom om och det är vad han tror om den 1 november och N.Y Marathon - provsvaren avgör hur jag har svarat på behandlingen......Tror det är bäst att kolla upp vilka regler vid avbokning pga sjukdom...
Kroppen är körd i botten och nu börjar jakten på att komma tillbaka till toppen!
Fasiken Marie, inte roligt. Men som jag sa i telefon, ta vara på de här två träningsfria veckorna nu, gör sånt som du inte hinner annars. Läs, promenera, lek massor med Kalle och njut av fantastiska höstdagar. Ut o sparka i löven, titta upp och le mot solen, ta med en kamera och fota allt det vackra. Kurera dig lite ambitiöst som du annars brukar träna.
SvaraRaderaSen om två veckor.... ja, det tar du då.
Kramar!!!
Kan bara hålla med Carina. Gör det bästa av situationen och jag hoppas av hela mitt hjärta att det går snabbare än normalt att få ordning på medicinerna.
SvaraRaderaJag vet precis vad du pratar om - från toppen (maran) till botten (nu). Men med inrestyrka och många förstående vänner så kommer man långt långt! Och jag gissar att du har båda delarna. Vet öven vad du pratar om att "kroppen spelar en ett spratt och man vet inte varför eller vad man ska göra åt det" men det är bara och kämpa kämpa - och SKAM DEN SOM GER SIG!
SvaraRaderaKrya på dig och stå på dig så att du får all den hjälp du har rätt til!
Många kramar
Maria
Tack!!! jag har tagit det så lugnt som jag bara kan - har mycket på jobbet, det är bra för då håller jag igång hjärnan och längtar inte för mycket ut i spåret. Ska börja så smått nu att träna lite mer. Känner att medicinerna rör om i kroppen....
SvaraRaderaSnart så är jag tillbaka bättre än någonsin:)
Kramar till er!
Gissar på att vi ses i TSM då! :o) Ska du ta 4 timmarsgruppen eller tänker du vara snabbare?
SvaraRaderaMin plan är att börja i 4 timmars för att sedan när distanserna blir längre ta en långsammare grupp - dock får tiden utvisa hur det blir :)
SvaraRaderaOj. Det där lät precis som det besked jag fick av min läkare förra hösten. Skitdåliga TSH-värden, antikroppar, helt uttömd järndepå (S-Fe 5) och Hb 107 (mot mina normala 145-150) och b12-brist. Men det går att bli bra! Och jösses säger jag, efter ca. två år av träning med en allt sjukare och svagare kropp så är jag Gud i löpspåret nu. Men det tog nästan ett helt år innan allting var återställt. Hoppas det går snabbare för dig. Kämpa på, jag ska följa bloggen /Frida
SvaraRadera