tisdag 13 oktober 2009

Vill inte - det vill jag visste!

Jag är inte kompis med mig själv!

Det är 19 dagar kvar till N.Y marathon och jag börjar bli förväntansfull, inte på tävlingen utan på att få resa till N.Y.

I måndags skulle jag på undersökning på ST Görans sjukhus (sånt som tanter får göra när de fyllt 40 och huden har blivit slappare).... undersökningen tar typ 5 min och är inte värre än ett blodprov. Men för att ta mig dit så bestämde jag mig för att springa, inte hela vägen utan först till pendeltåget (2k), åka till Karlbergs station springa därifrån till ST Görans (3,5k), undersökas och sedan springa till jobbet (1,5k), duscha äta frukost och börja jobba. Snacka om kanon bra start på en arbetsdag!

Så skulle jag vilja starta alla morgonar.

På kvällen skulle jag träna med Huddinge AIS men jag hann inte, stannade kvar på jobbet till 21.30 för att få undan en del.

Idag försov jag mig - tror inte att väckarklockan ringde. Bestämde mig för att försöka att komma iväg i tid från jobbet och springa en bit eller hela vägen hem. Jag blev kvar till 20.30....är hemma nu och osams med mig själv - varför byter jag inte om och går ut och springer en runda eller går ned i källaren och springer på löpbandet och kör lite styrka efteråt.
Trött, hungrig, mätt, lite sjuk, ingen lust - vad är det för fel på mig - jag älskar ju att springa.

Vet att jag brukar ha en svacka så här års för jag tycker det blir så "besvärligt" med att det är mörkt och kallt ute - brukar gå över när det blir kallare och jag får in rutin att springa när det fortfarande är ljust ute...Därför brukar jag ha paus från löpningen så här års men det går inte i år för jag ska springa ett marathon 1 november.

Nu ska jag gå och lägga mig och försöka bli sams med mig igen.

1 kommentar:

  1. Men Marie!!! Om du har varit kvar på jobbet till åtta halv nio och senare två dar i rad så tycker jag det räcker som skäl!!

    Ibland bara funkar det inte, that's life. Skittråkigt att missa pass men som sagt var inte hela världen.

    Imorgon är en ny dag och en fantastiskt sådan!!

    Kram

    SvaraRadera