Värmeslag...

Var med som ledare på provlöpningen av OS banan som jag skrivit om tidigare.

Det började bra med kramkalas på Stadion, taktiksnack med övriga ledare innan vi fick klartecken att starta vår resa till Sollentuna kyrka.

Jag var vimsig redan från start, trodde det berodde på att jag inte hittar så bra på den norra sidan av Stockholm. Arrangören hade satt in extra vätskekontroller och jag hällde vatten över och i mig vid varje stopp, hade även vätskebälte med sportdryck med mig.

När det var två kilometer kvar mådde jag så fruktansvärt illa och var konstig i magen, full av gaser. Som tur var så hade en av deltagarna fått problem med orken så jag slog följe med henne, kruxet var att jag inte hittade. Men Ulla observerade det och sa att vi byter så kan du springa i kapp gruppen - YEAH RIGHT - jag mörkade mitt egna illamående och gasade på. Först funkade det bra, men när jag nästan var framme vid kyrkan tog det stopp - pulsen rusade och huvudet snurrade och jag spottade magsaft - började att gå och tänkte att jag överlever om jag får cola.

Elisabeth och Maria stod efter vägen och ropade åt mig att spurta det e bara 150 meter kvar - TJENA tänkte jag om jag spurtar nu så blir det det sista jag gör i detta livet....

Vid kyrkan satte jag mig ned och har för mig att Micke och Peter pratade med mig - fick cola av Pers fru. Mådde lite bättre och tog min väska och gick mot pendeln. Som tur var hade jag sällskap av Carina, Madde, Peter och Micke. Fick kexchoklad av Carina och vaknade till i huvudet.

Väl framme så hade jag dryga två kilometer innan jag var hemma - det var nog de längsta kilometrarna i mitt liv. Mådde fruktansvärt illa och behövde gå på toa med den andra änden :)

Dagen efter mådde jag fortfarande illa och magen krånglade - kände mig oerhört bakfull.

Sent på kvällen fick jag äta och maten stannade kvar. I dag är jag bättre, men kommer inte att våga träna på några dagar till.

Jag drabbades av ett klassiskt värmeslag - tyckte att jag kylde ner mig men uppenbarligen inte tillräckligt. Stoppar denna erfarenhet i en låda i huvudet och får försöka ta lärdom så det inte händer igen.