Stockholm marathon 2010

Då var det dags för start i mitt 6:e marathon. Åkte in tidigare än vad jag brukar för de som jag skulle åka in med ville det, sällskap är trevligt:)

På vägen över till Stadion kom Pia - jag träffade henne i N.Y och nu var hon här för att springa Stockholm marathon - snacka om flyt att "springa på" varandra.

Minglade runt en hel del och kramades och pratade med bekanta innan det var dags att ställa sig i startfållan.

Starten gick och efter en stund började jag röra så sakteliga på mig - jag startade Garmin vid startskottet för att ha koll på maxtiden. Hade ställt in min virtuella polare på tiden 5h 50min, 8 min fart vilket skulle ge en distans på 43.6k - det borde bli rätt eftersom jag inte springer den exakta vägen från start till mål.

När jag till slut kom över startlinjen låg jag nästan 900 meter efter min virtuella polare.

Kände mig väldig glad och harmonisk när jag rullade iväg.

Efter cirka 6k stod IF Linnea och hejjade på och boostade mina lyckoendorfiner. Strax efter stod Annika och hejade och efter några hundra meter till stod Fredrika - nu var jag så lycklig så leendet på mina läppar var enormt.

Detta leende hade jag med mig när jag påbörjade "andra" varvet med utförslöpan på Valhallavägen för att sedan ge mig ut på Djurgården - när jag svängde ut på Djurgården började känna av att energin började tryta så jag bestämde mig att börja smaska på en Rune kaka (TACK CARINA), då var det för mig ett okänt sällskap som tilltalade mig med namn som började hejja på - jag låtsades som jag kände dem :)

Passerade halvmarathon distansen på ungefär samma tid som jag gjorde på Göteborgsvarvet, fast det vet jag inte för jag går mot starten och klockan står på 2.39.45 min och jag har gått enligt plan. Nu har jag 20 minuter tillgodo för andra varvet.

Springer vidare och ser Helena vid kanten på väg att ta av sig skorna - hon har ont men verkar inte ha någon plan på att bryta. Vi följs åt i stort sätt in i mål även om vi inte springer tillsammans.

Efter en bit till så ropar en kille heja " IF Linnea" - och sliter fram en kamera. Jag har inte en chans att se vem det är eftersom han har keps och solglasögon på sig - men det tar bara någon sekund innan jag förstår vem det är för hans maka dyker upp iförd en riktigt snygg rosa keps. Minns att jag säger att det går enligt plan och det känns bra. Efter att träffat på dem blir jag så där härligt energiboostad igen - tack för det E och P :)

Plötsligt från typ ingenstans kommer Elisabeth cyklandes för att hejja på. Jag får ropa till henne för att hon ska se mig - hon har fått syn på Helena så jag blev nog bara en bonus.

Passerar Gröna Lund och viker in på Strandvägen. Vid Dramaten vinkar jag till Lena som sitter i tornet och då ropar de ut mitt namn - mer energi i kroppen.

Framme vid Kungsträdgården vet jag att några kompisar är för att dricka öl och äta mat - och helt otroligt står Sussie där och då blir det kramkalas.

30k passeras och då är det Anne-Marie som hejar och springer med en bit.

Nu börjar jag fundera om IF Linnea stationen är kvar - jag är ganska sen så jag har ingen förväntning att de ska finnas där - så gissa om jag blir glad när jag ser dem. Tar en vätskepaus hos dem och konstaterar att M är väldigt fin i håret (måste säga det till henne vid tillfälle).

Här kommer tjejen som jag hjälpte tillbaka till hotellet efter att vi gått i mål i N.Y marathon - vi hinner inte säga något mer än att vi blir glada att se varandra. Minns inte var i Sverige hon kommer ifrån eller vad hon heter, men ett otroligt lockigt hår har hon.

Nu har jag passerat 32k och jag kommer att ta mig i mål, jag behöver inte oroa mig för några rep eller något annat. Unnar mig att promenera hela Västerbron.

Vid Vätskekontrollen Rålis så säger en av langarna att dig känner jag igen - det är en döv kille som jag kände för längesedan.

Ett rop hörs som är till mig och där står jogg.se killen (vet inte vad han heter) jag ropar till honom att jag ligger före min planerade sluttid.

Springer och pratar lite med en Tyskkvinna - på engelska - om ditten och datten och plötsligt är det Stadshuset och Coladricka och Petra med liten Baby står där och hejar på.

Jag ler och bara njuter - totalladdad på energiboostar på alla som hejar på och bara är glada!

Vid Torsgatan så börjar jag att gå, vet inte varför men har fått för mig att jag måste vila lite....kommer till sans när Helena springer om mig...

Snart ser jag 40k markeringen och M - får en kram med löfte att hon snart ska börja springa igen.

Sista kilometern peppade löpare som var på väg hem från Stadion - det var massor som jag kände från Team Stockholm marathon, IF Linnea och andra löparevent. Nu sken jag som en sol hela vägen in i mål.

Utanför Stadion stod Helena och väntade och slog sällskap ner till Östermalms IP. Efter att fått min Finisher tröja och goody-bag fick jag syn på Carina - jag tror att hon väntade på mig :)

Carina gjorde ett mycket bra lopp som resulterade i ett PB.

En korv med bröd och en kaffe slank ned innan jag hann hämta ut min väska.

En härlig dusch väntade innan hemfärd.

Det har gått bra för alla jag känner - många har gjort PB eller tagit marathon oskulden.

Till dem vill jag säga GRATTIS!

Jag då?

Det var tur att det var bra väder - kroppen klarade det bättre, vilket gjorde att det inte blev så mycket mer jobbigt än ett varmt marathon.

Det kändes som att musklerna i benen inte fick energi eller syre som jag tänkte under loppet. Inga mentala dipar.

Tid 5 h 27 min 25 sek. Bättre än vad jag trodde innan start - det var tur att jag inte visste hur den faktiska tiden såg ut för då kan jag ha fått för mig något dumt - exempelvis vid halvmarathonpasseringen.

Jag slog min virtuella polare med en och en halv kilometer.

Nu fick jag vara med om det roligaste marathon någonsin!