Frustrerande....

Hann med en hemjogg i tisdag i hyfsat tempo innan förkylningen slog till. Under de senaste åren har jag varje gång jag flygit blivit sjuk. För det mesta har jag blivit sjuk när jag kommit hem och inte när jag kommit fram till resmålet (som tur är).

Så läget är förkylt och jag blir frustrerad, vårsolen skiner och löpare efter löpare passerar utanför fönstret, som om de gäcklade mig i mitt elände.

Missade TSM träningen i torsdag, ett favorit pass stod det på schemat, stegrad distans. Och att jag ska kunna träna i morgon verkar avlägset, även det ett favorit pass, medelhårt långpass.

Långpassen har blivit lite för få ser jag när jag tittar i dagboken: 27 februari, 9 mars och nästa gång det blir av är skrivet i stjärnorna. Troligen inte för ens den 3 april.

Nu är en period som är stökig där jag har svårt att få till egen tid, men som tur är har jag löpbandet att ta till, även om det inte kan ersätta en solskensrunda.

Tyvärr verkar det som att jag kommer att få ställa in TEC för det går inte att få ihop allt är hemma. Funderar på att maila arrangörerna och fråga om jag kan få spara min start till nästa år och byta upp mig två distanser. Vi får se, har inte gett upp hoppet helt på en lösning, men nästan.

Nästa söndag är det Premiärmilen som även är "seedningslopp" för både Stockholm marathon och för Tjejmilen. Mitt mål är högt satt och jag ska gå ut hårt och förhoppningsvis håller jag alla 10k. Jag SKA kvala in till startgrupp 1 på Tjejmilen, annars springer jag inte det loppet.

Hoppas att ni alla mår bra och kan njuta av vårsolen och att det faktiskt finns barmark att springa på :)