En liten historia...

Veckan efter Portugal så sprang jag en runda innan jag tog pendeln hem, en kväll efter jobbet.

Det var en härlig runda med pigga glada ben som formligen flög fram. Efter en bit när jag hade börjat att svettas så fick jag klåda i huvudet, det killade och kliade. Var allmänt irriterande, men jag fortsatte att jaga i kapp andra löpare för det var min runda denna kväll och jag var urstark.

Efter 8k var jag framme vid tåget för att åka några stationer innan jag skulle jogga ned den sista biten.

Jag ställde mig i mitten i gången vid dörrarna. Framför mig stod en tant som blängde på mig. Jag tänkte låt kärringen glo och kliade mig i huvudet. Hon stirrade på mig hela vägen, jag fattar att hon tyckte jag var svettig och allmänt äcklig. Men ändå, hur mycket får man glo egentligen?

Till slut kom jag av tåget och slapp surtantens blängande, skönt. Började att jogga ned den sista biten hem.

Väl hemma så satte jag mig vid datorn för att tanka över passet, när det kliar i huvudet igen och igen och igen och duns en riktigt stor skalbagge ramlar på golvet.....

Det var den som hade killat mig i huvudet under passet och på tåget...

Var det den surtanten såg? varför sa hon inget i så fall? Kan förstå varför hon glodde som en galning på mig, men varför sa hon inget? det övergår mitt förstånd. Jag skulle säga till om jag såg någon med en skalbagge i huvudet. Skulle inte erbjuda mig att ta bort den, men definitivt säga till den stackaren som har den på sig.

Undrar hur mycket tanten kommer att prata om detta? Typ, såg en sån där galning som springer fast denna hade tagit tåget, orka väl inte hela vägen...vet ni vad hon hade en gigantisk skalbagge i huvudet och hon märkte ingenting...blablablabla.....:)