onsdag 29 september 2010

Litet testpass...

Har vilat sen i lördags, så mycket så det kryper under skinnet på mig. Har stretchat en hel del, jag är stel som ett kassaskåp. Det gör inte ont längre i låret så därför vågade jag på mig ett litet testpass.

Tyvärr var jag tvungen att förlägga det inomhus på löpband - grämer mig lite för det var toppen väder ute. Men ibland går det inte att få ihop vardagen. Löpband är bättre än inget pass.

Minst 3k och max 5k i 6 min fart tyckte jag var en bra start. Det blev 10k i 5.38 fart.
Det stramade i låret och rumpan, men när jag ökade farten så blev det bättre - synd att jag inte orkar så länge i den högre farten.

En lång stretch efteråt och ett hopp inför helgen hade tänts.

I morgon ska jag till naprapaten igen och bli behandlad.


lördag 25 september 2010

Det gick åt helvete....

Idag var det äntligen dags för mitt favorit lopp alla kategorier.

Har under veckan som varit fått behandling hos naprapat två gånger för mitt onda lår och min tjuriga vad. Så det var en väldigt nervös Marie som stod på startlinjen med tanken -kommer det att hålla?

Redan efter tre kilometer gjorde det ont - så in i helvetes ont att jag bestämde mig för att bryta vid Lidingövallen. Väl där så stannade jag hos Ann-marie och Kjell (och en tjej som jag glömt namnet på) och berättade att jag skulle bryta för det gör för ont. Stod och pratade med dem en stund innan jag gav mig in på Lidingövallen för att meddela att jag har brutit. Hittade till slut en man som kunde hjälpa mig, han informerade mig att jag måste ta mig till Grönsta för att meddela att jag bryter och återlämna chipet. Han ringde även och kollade när överdragskläderna skulle komma till Grönsta, det skulle ta ungefär en timme för dem att komma. En timme kändes som en evighet - jag tackade för hjälpen och passade på att gå på toa när jag hade chansen.

Jag hade ingen lust att stå och frysa en timme så jag fortsatte.....sakta sakta tog jag mig framåt, när jag nådde 14k kvar skylten så insåg jag att jag kommer att få gå resten. För gå kunde jag helt obehindrat, tack och lov. Tog väl några löpsteg då och då för att tiden skulle gå fortare.

Uppe bland villorna blev jag omsprungen av en tjej som ropade och hejjade på mig - jag hann inte riktigt med, men jag tror att det var Moa.

Träffade strax efter det på Linnea klacken som höll på att packa i hop, en kram av fina Mia fick jag med mig mot mål:)

Till slut var jag i mål och fick en medalj som jag inte känner mig förtjänt av. Jag är faktiskt i så fin form så en "promenad" på tre mil påverkar mig inte speciellt mycket, återhämtningen från detta går fort. Hoppas bara att låret och vaden vill gå med på att läka lika fort.

Men som Mia sa en fin skogspromenad fick jag i härligt höstväder.

Nu ska jag ta hand om mina "blessyrer" - vad som händer framöver ligger just nu utanför min kontroll.

Förresten så gjorde det lika ont efter alla 30k som efter de första, blev i alla fall inte värre :D

torsdag 23 september 2010

En hyllning .....

På lördag då ska jag få vara på ett ställe som jag trivs bäst på och göra något som jag älskar.

Det är dags för det absolut i särklass bästa loppet jag vet nämligen - LIDINGÖ LOPPET.

Doften från hösten som blandas med välluktande löpare - finns det något bättre?

Det går upp och ned och underlaget är mjukt och behagligt. Luften brukar vara krispig och klar. Ibland skiner solen, ibland är det moln och ibland regnar det. Det blir alldeles otroligt geggigt och halkigt då, det kanske är bättre för de som startar långt fram vad vet jag?

Och jag är som vanligt nästintill oförberedd för detta äventyr. Men vad gör det, jag vill njuta länge av min tur ute på Lidingö. Någon gång ska detta lopp få vara det jag satsar på det året - eller inte - för då får jag inte njuta på samma sätt...

Snart snart får jag njuta av 30 härliga kilometrar.....

Hoppas du längtar lika mycket som jag.

onsdag 22 september 2010

Hur mycket äter jag - egentligen?

Jag tycker att jag äter normalt. Ibland onyttigt men för det mesta okej.

Efter att ha följt en diskussion på funbeat.se som handlar om hur mycket man äter per dag, så är jag fundersam på om jag äter för lite.

Jag går inte upp i vikt och har som alltid gått ned under sommaren, samt att jag står rätt i min levaxin dos så jag ska kunna äta normalt. Detta borde innebära att jag äter korrekt, eller?

Personerna som svarar äter i princip; frukost, lunch (lagad), middag (lagad) och två mellanmål samt ett kvällsmål. Så där mycket äter inte jag. Helt orimligt för mig att hinna med att äta så där ofta.

Jag äter frukost, lunch (lagad), middag nja möjligen en fjärdedel av lunch portionen. Mellanmål tar en frukt ibland. Kvällsmål är det något som visas på TV?
Det är inga gigantiska portioner jag äter, gröt eller två ägg till frukost. Lunch matlåda som är liten. Middag antingen en fjärdedel av middagen eller om jag tränar så blir det ett par knäcke med makrill på. Det motsvarar ungefär 1200-1500 kcal per dag.

Försöker rannsaka mig själv om jag "smygäter" utan att vara medveten om det - nä det gör jag inte. Dock kan jag vissa dagar i en tid av månaden vara mer benägen att vilja äta fett och socker - men det anser jag vara helt normalt:)

Ska ta och föra matdagbok någon månad för att se hur det ser ut på riktigt och inte sitta här och tro en massa.

Skulle vara spännande att veta hur fler äter så skriv gärna något här eller skicka ett mail om du hellre vill det.

söndag 19 september 2010

Uppsala monster tour

På fredagen åkte jag och Carina till Uppsala, jag för att springa och hon för att vara funktionär.

En av funktionärerna, Lena, hade bokat bord på en restaurang - vi hade inte sagt att vi skulle komma, när vi kom dit så var det proppat med löpare och funktionärer. Vips så trollades det fram platser - vi var 18 personer för ett bord för 12 personer. Det var härligt och sitta och snacka med likasinnade.

Klockan ringde redan 5 på lördagsmorgonen och det var med en viss möda vi kravlade oss ur sängarna. Carina var färdig i ett huj medan jag såsade på som vanligt. Som tur var fanns det andra löpare på samma vandrarhem så jag fick åka med dem.

Starten gick klockan 7.

Jag hade tänkt testa att ligga i 6 min/km fart de första 30k och sedan ta det som det kommer.
Det gick nästan. Nöjd med mina 30k är jag.

Kände tyvärr tidigt att detta inte är min dag, det var tungt och benen var sega. Jag började fokusera mycket på att klara min plan för 30k.

Att inte ha någon plan för de 20k var mitt misstag - hade varit bra att ha något att hålla sig till.
Jag hade ont, mjölksyra, kramp och hade bestämt mig för att bryta efter 32,5k. Satte mig på en stol och surade.

Den ena goa människan efter den andra kom och peppade mig och försökte få igång mig - jag bara fräste och surade mot dem som svar. FÖRLÅT.

Men efter en stund började jag tänka. Detta är min start mot min första 24h och då ska jag inte ge upp efter 3 timmar. Bestämde mig för att gå de sista milen.

Det var inge skönt att starta igen efter att ha suttit en stund - det gjorde galet ont i min högra sida; ljumske och lår.
Provade att ta några löpsteg men det gick inte. Anna kom ikapp mig här och frågade hur det var.
Jag svarade att jag har ont.
Hon sa att hon ser det och frågade vad jag ska göra.
Ska ta mig i mål svarade jag.

Efter något varv gåendes så började jag blodgenomströmning i benet och kunde så smått börja springa igen. Betydligt långsammare än från början men snabbare än gång:)

Jag tog mig i mål - inte på någon bra tid. Men som Cecilia sa efteråt att en sluttid har ingen betydelse när man lyckas komma tillbaka efter en sån svacka som jag hade - det är mental styrka som heter duga. De orden värmde något enormt.

Carina hon jobbade och slet under hela arrangemanget - men var lika glad och hade små uppmuntrande ord vid varje varvning, det gör att man blir glad i sinnet även när man är trött.

Jag försökte i går det räckte i 30k -jag är glad att jag försökte, nästa gång kan det faktiskt vara min dag och hålla hela vägen.

Ska dit nästa år och ta revansch - för det var ett trevligt lopp som jag mer än gärna rekommenderar.

upp100km.se

torsdag 16 september 2010

Härliga höst!

Nu är det höst för det är ena stunden sol och nästa stund regn och det singlar ned löv från träden. Luften är så där härligt klar och krispig.

Det är redan mitten av september - det är otroligt vad snabbt tiden rusar iväg. Jag har så mycket kul som ska hända under hösten så jag hoppas att tiden vill gå långsammare.

Börjar redan i morgon. Jag och bästa Carina ska åka till Uppsala, sova på vandrarhem och delta i uppmot100k (upp100km.se), jag ska springa ett "servat träningspass" och Carina ska serva oss löpare. Jag hoppas hon kan/får springa med mig de sista varven innan målgång.

Det värsta med uppmot100k är att starten går klockan 7 på morgonen - hur tänkte arrangörerna att man ska hinna vakna? Funderar på att försova mig och starta så där klockan 10 för maxtiden är 15 timmar så jag borde hinna mina kilometrar :)

Fast jag tror att det är att fuska och det vill jag inte, för någon fuskare är jag inte.

Inser att sitta här och skriva hinner jag inte längre för jag måste packa och fundera ut om jag ska ha någon plan eller inte.

Njut av hösten - den är här nu.

måndag 13 september 2010

Stockholm halvmarathon 2010

Nu har det gått några dagar efter halvmaran och jag är fortfarande glad.

Har gått igenom loppet flera gånger i huvudet och tänkte försöka skriva lite om mitt lopp - mitt Stockholm halvmarathon 2010.

Jag vaknade till en härlig uppdukad frukostbuffé. Fixade i ordning sakerna som skulle med in till starten. Kände mig lite nervös för min plan - jag hade faktiskt berättat om den. Så den fanns på riktigt.

Åkte in till Kungsträdgården med Kerstin och gick till IF Linnéas mötesplats utanför Café Opera. Kände igen några ansikten och pratade med några, men kände att jag behövde vara för mig själv. Drog iväg mot startområdet och traskade omkring där och väntade på min tur - sista startgrupp, start klockan 16.30. Småpratade med några i startgrupperna innan som jag känner.

Äntligen min tur att starta. Det går långsamt i början - det är nog bra för pulsen sticker i väg och jag blir ovanligt flåsig, tänker att va f-n är det här. Det går över efter någon kilometer och jag börjar komma in i en skön lunk. Efter 3k så är jag uppvärmd och jag försöker öka farten. Springer om farthållaren för 2.15h i min grupp - tänker; Oj vad mycket snabbare jag springer. Innan 5k har jag kommit i kapp startgruppen framför och jag börjar inse att jag kommer att grejja min plan.

Tuggar på i min fart första milen går på 59.xx. Ser Helena vid två tillfällen och snor en massa energi från henne :)

Närmar mig Slottet och vet att där kanske Carina står så jag börjar öka - min snabbaste kilometer noteras här 5.15 min/km. Ser Carina i ungefär 5 sekunder.

På väg ned i tunneln för att komma till Söder Mälarstrand ser jag en farthållare - det 2.15 farthållaren för gruppen framför mig. Vid "gunggung" bron springer jag förbi honom. Fortfarande samma fart.
Har sprungit förbi en hel del som jag känner från TSM - kändes som jag sprang om människor hela tiden. Ser i resultat listan att jag "passerade" 600 kvinnor under loppet. Varje gång jag kom i kapp och om någon jag kände så stärktes mitt självförtroende "det går vägen" " jag är stark idag" och så vidare.

Jag kom på under loppet att om jag springer snabbare så kommer kilometerskyltarna snabbare - snacka om Einstein ;D

De sista tre kilometrarna började kännas i benen - då hade jag kommit i kapp en TSM tjej från "min grupp" på torsdagsträningarna. Hon tog rygg på mig och vek inte en tum från mig - hon var så tacksam för att jag hade kommit och som hon sa drog henne i mål. Har man någon som hänger på så måste man hålla i och det gjorde jag.

Vid 20k så stod Pauli och skötte tidtagningen, jag fick skrika ordentligt för att skulle få syn på mig i vimlet av löpare.

Den andra milen sprang jag på 59.xx.

Den sista biten i mot mål var trång - jag fick pressa mig förbi trötta löpare.

Jag hade klarat mitt mål - garmin sa 5.52 i snitt per kilometer.
Så otroligt glad var det länge sedan jag var.

Nu ska jag gotta mig i detta och börja fundera ut ett smart träningsupplägg.

Mot nya äventyr....

lördag 11 september 2010

YES!!!!!!!!!!

Min plan höll! medelfarten blev 5.52 enligt garmin.

Jag är så glad - ytterligare ett bevis på att jag är på väg tillbaka.

Efter målgång var jag så glad och kände att det var nära till tårarna - de kom när jag fick syn på Carina och Peter som stod och väntade på mig. Carinas kommentar - kommer du redan?

Nu ska jag sova :)


fredag 10 september 2010

Ser fram emot morgondagen.

Ska bli härligt att få springa i morgon. I går på TSM träningen så var det pigga och starka ben som tog mig runt på en lätt kortdistans runda.

Så här dagen innan har jag börjat att fundera på hur jag ska lägga upp loppet i morgon. Lite i sista sekunden men det har varit galet på jobbet - händer så mycket där att det är svårt att hänga med i svängarna. Det är tur att man har löpningen som kan ge andrum.

Planen är att försöka ligga på en fart om 6 min/km. Viktigt att jag håller den farten i början eftersom jag har så svårt att hålla igen där. Så länge som det bara går snitta 6 min/km. I morgon ser vi om det håller - det gick ju bra att hålla planen på Midnattsloppet. I morgon vid den här tiden vet jag om det höll.

Efteråt hoppas jag på att få tag i en kall öl som belöning - den kommer att vara lika god oavsett om planen höll eller inte.

Innan start så ska jag ansluta till mina klubbkompisar IF Linnea i närheten av Café Opera och tjyva lite extra energi av dem :)

Stockholm halvmarathon här kommer jag!

Vi ses!

tisdag 7 september 2010

Det går framåt.

Har tränat på fast att jag känner att något inte stämmer i kroppen - chansar för jag vill ha gjort så gott jag kan innan Stockholm halvmarathon.

Något har börjat att hända i kroppen, det går fortare och pulsen är låg. På intervaller så sjunker pulsen direkt under vilan. Så visst börjar saker att hända.

Lite rädd är jag för bakslag eftersom de har varit min följeslagare de senaste åren.

Det struntar jag i just nu för i går sprang jag min transport löpnings tur hem och "persade" med 7 minuter. Och det var inte ens jobbigt.

Jag håller tummarna för mig att detta håller i sig.

lördag 4 september 2010

Oj...jag gjorde det - vad gör jag nu?

Jag har anmält mig till mitt första 24 timmars. GULP. Det var steg 1.
Steg 2 är att ordna med resan så alla sådana detaljer är under kontroll, så jag kan fokusera på nästa steg.
Steg 3 lägga upp träningen, vill helst inte komma sist, vill göra ett resultat som jag känner mig nöjd med.

Hur i helskotta lägger jag upp träningen?

Idag är det den 3 september och den 29 januari är det dags. Om jag är optimistisk så har jag fem månader på mig.

HJÄLP!

fredag 3 september 2010

Men varför...

...måste jag ha otur, har haft känningar av en förkylning länge och nu börjar den bryta ut. Ont i halsen, huvudvärk och trött.

På måndag får jag ta mig till VC för att kolla om ett bakslag skett eftersom jag inte blir helt frisk.
Var på VC idag för att lämna blodprov för att kolla mina järnvärden, sprang på läkaren som såg undrande på mig och bad att få ringa mig. Han tyckte att jag inte såg allt för pigg ut - vi samtalade och kom överens om att göra en grundlig provtagning på måndag.

Visst är något galet, igår höll jag på tuppa av under ett möte, började skaka och må illa. Mina kollegor sa att det var otäckt för all färg försvann från ansiktet. Jag är trött och har känningar av en förkylning som jag dock har försökt ignorerat och tänkt att det är för att det blivit kallt ute...

Det är en vecka till Stockholm halvmarathon - jag vill ju så gärna kunna springa det bästa jag kan och inte bara ta mig runt.