Jag laddade typ inge innan loppet, möjligen att jag åt lite extra dagarna innan.
Dagen innan marathon var det frukostjogg från Charlottenburg till Olympia stadion. Många deltagare hade gjort sig nationsfina. Jag och Carina hade fina Sverigetröjor på oss med matchande keps och flagga.
Det var mäktigt att springa in på Olympia stadion.
Efter joggen serverades det frukost - mest sötsaker :)
Resten av den dagen gick i sightseeingens tecken. För att avslutas på restaurang med trevligt sällskap innan en tidig sänggång.
Sov som en prinsessa hela natten och vaknade utvilad innan väckarklockan. Solen sken och det skulle bli en fantastisk dag.
Jag ställde mig ganska långt bak i min startgrupp eftersom jag inte hade den farten i benen som gruppen siktade på. När jag väl kom över startlinjen så fick jag hålla koll på klockan hela tiden för att inte springa för fort. Det kändes som att alla sprang om mig....den lilla djävulen på min axel sa till mig att du tar dem i slutet hehe...
Kilometrarna flög fram, de kändes som att de var max 500 meter. Stannade vid varje kontroll som serverade frukt och tog en äpple och en banan bit.
Hela tiden får jag hålla igen farten, för så fort jag lät tankarna vandra så sprang jag för snabbt. Vid 23k bestämde jag mig för att vid 32k får jag fartöka.
Vid 31k går det nedför och jag tillåter mig själv att börja fartökningen redan här. Och jag ökar och ökar farten hela vägen in i mål - jag springer om alla de som sprang om mig i början :)
Kollar klockan efter målgång och konstaterar att jag persade. Är såklart väldigt glad för jag har inte kunnat springa långpass ordentligt för min skada, men ändå är jag tillräckligt stark att jag persar med ett leende på läpparna.
Vilket avslut på detta löparår för min del, pers på Tjejmilen, Stockholm halvmarathon och Berlin marathon. Känns oerhört skönt att gå in i löpvila med detta i bagaget!