Något har börjat att hända i kroppen, det går fortare och pulsen är låg. På intervaller så sjunker pulsen direkt under vilan. Så visst börjar saker att hända.
Lite rädd är jag för bakslag eftersom de har varit min följeslagare de senaste åren.
Det struntar jag i just nu för i går sprang jag min transport löpnings tur hem och "persade" med 7 minuter. Och det var inte ens jobbigt.
Jag håller tummarna för mig att detta håller i sig.
Hoppas att du får vara hel och får ett fint tur runt Stockholm. Sen blir det väl TSM så småningom ?
SvaraRaderaLiverun: Är det bara uppehåll på lördag så blir det en fin tur :) Det blir TSM fast inte som deltagare utan som ledare. Vi ses väl på ledarhelgen?
SvaraRaderaskall försöka byta pass på fredag, för att hinna i tid. Lördan är klar. Skall bli kul.
SvaraRaderaMarie!
SvaraRaderaÄrligt talat - varför lyssnar du inte på kroppen, om kroppen känner att det inte är något som stämmer, varför ska du hela tiden kämpa emot, vad är det du försöker att bevisa?
Du är inte 20 längre, låt kroppen få ha sin lilla gång, visst det svider men du kommer inte att få en helare kropp som du håller på nu!
Det finns ingen som skulle klandra dig för att du inte genomför ett lopp när kroppen inte är helt fit for fight, snarare tvärt om så skulle folk klappa dig på axeln och säga - gud vad moget och vuxet att du har insett fakta.
Du säger att du inte vill deltaga i lopp för du känner dig inte helt kry, varför stressa sig då med att anmäla sig till div. lopp - det kan ju inte vara så bra varken psykist eller fysiskt även om man självklart vill komma tillbaks till idrottsvärlden.
Ett tipps - dra ett sträck över all din sjukdom, börja om från början och bygg upp kropp, själ och framför allt självförtroendet som du kommer att få tillbaks när du kan prestera med en fullt frisk kropp!!
Lycka till på lördag om det blir start för dig!
Maria: jag har inget enkelt svar.
SvaraRaderaDet svåra är att förlika mig med tanken att kroppen inte är helt på topp - även om det går längre perioder nu där kroppen svarar normalt.
Nu inför halvmaran hade jag en förhoppning att ha fått varit fri från förkylningar och ha bra värden. Så att träningen skulle ha flytit på enligt plan, och att jag kunde stå på starten och göra det bästa jag kan.
Jag står på starten i morgon med en plan som jag hoppas ska hålla hela vägen in i mål.
Hoppas vi ses!
Och så länge du inte gör det så kommer resultat aldrig att komma, du kommer bara att bryta ner din kropp ännu mer och bli ännu mer besviken på att du inte kan prestera.
SvaraRaderaEtt tips - lägg ner allt vad träning heter, ägna dig åt din familj, vänner, jobb och sen efter ett tag kanske månader vem vet så kommer kroppen att må bättre och då är det viktigaste att du startar LÅNGSAMT!!!
Det finns ingen i hela världen som kan starta där man slutade hur vältränad man än varit eller i annan status, kroppen har ett sätt att säga i från och om man inte lyssnar på det kommer man inte att bli gamla och det vill du väl?
Jag säger detta för att jag vet själv hur jävligt det är att avvara det man älskar allra mest - att träna, men som sagt var hade jag inte lyssnat på min kropp så hade jag aldrig kunna börja smyga i gång nu, kanske inte alls, men det är värt var ända vecka jag ej tränat för att en dag kunna le sig igenom ett träningspass, inte plåga sig igenom för att man SKA!
Hoppas att din plan funkar i morgon, gör den inte det - bli för tusan inte besviken - du är ju inte frisk och då skan man igentligen inte träna/tävla alls.
Du kommer att komma igen en dag, men att det skulle bli i morgon får du inte tro med dina förutsättningar.
Ha det!
Maria: jag väljer att inte kommentera ditt inlägg - fortsätter gärna denna diskussion i ett annat forum.
SvaraRadera