lördag 25 september 2010

Det gick åt helvete....

Idag var det äntligen dags för mitt favorit lopp alla kategorier.

Har under veckan som varit fått behandling hos naprapat två gånger för mitt onda lår och min tjuriga vad. Så det var en väldigt nervös Marie som stod på startlinjen med tanken -kommer det att hålla?

Redan efter tre kilometer gjorde det ont - så in i helvetes ont att jag bestämde mig för att bryta vid Lidingövallen. Väl där så stannade jag hos Ann-marie och Kjell (och en tjej som jag glömt namnet på) och berättade att jag skulle bryta för det gör för ont. Stod och pratade med dem en stund innan jag gav mig in på Lidingövallen för att meddela att jag har brutit. Hittade till slut en man som kunde hjälpa mig, han informerade mig att jag måste ta mig till Grönsta för att meddela att jag bryter och återlämna chipet. Han ringde även och kollade när överdragskläderna skulle komma till Grönsta, det skulle ta ungefär en timme för dem att komma. En timme kändes som en evighet - jag tackade för hjälpen och passade på att gå på toa när jag hade chansen.

Jag hade ingen lust att stå och frysa en timme så jag fortsatte.....sakta sakta tog jag mig framåt, när jag nådde 14k kvar skylten så insåg jag att jag kommer att få gå resten. För gå kunde jag helt obehindrat, tack och lov. Tog väl några löpsteg då och då för att tiden skulle gå fortare.

Uppe bland villorna blev jag omsprungen av en tjej som ropade och hejjade på mig - jag hann inte riktigt med, men jag tror att det var Moa.

Träffade strax efter det på Linnea klacken som höll på att packa i hop, en kram av fina Mia fick jag med mig mot mål:)

Till slut var jag i mål och fick en medalj som jag inte känner mig förtjänt av. Jag är faktiskt i så fin form så en "promenad" på tre mil påverkar mig inte speciellt mycket, återhämtningen från detta går fort. Hoppas bara att låret och vaden vill gå med på att läka lika fort.

Men som Mia sa en fin skogspromenad fick jag i härligt höstväder.

Nu ska jag ta hand om mina "blessyrer" - vad som händer framöver ligger just nu utanför min kontroll.

Förresten så gjorde det lika ont efter alla 30k som efter de första, blev i alla fall inte värre :D

4 kommentarer:

  1. Det kan gå åt helvetet på flera sätt... Starkt att orka att mer eller mindre gå runt. Vila nu så nästa helg blir bättre. HelenaA

    SvaraRadera
  2. Hej Helena! det blev en fin skogspromenad i allafall:) Nästa helg är just nu ett stort frågetecken.

    SvaraRadera
  3. En härlig höstpromenad minsann. Typ en sån som jag ska ta på lördag :-). Måste se till att packa väskan full med massor med varma kläder :-). Vad kul vi ska ha!!!

    SvaraRadera
  4. Carina: jag ser fram mot helgen så mycket! Nja det får räcka med promenad för min del, jag laddar nog med lite färre kläder....

    SvaraRadera