Stockholm halvmarathon 2010

Nu har det gått några dagar efter halvmaran och jag är fortfarande glad.

Har gått igenom loppet flera gånger i huvudet och tänkte försöka skriva lite om mitt lopp - mitt Stockholm halvmarathon 2010.

Jag vaknade till en härlig uppdukad frukostbuffé. Fixade i ordning sakerna som skulle med in till starten. Kände mig lite nervös för min plan - jag hade faktiskt berättat om den. Så den fanns på riktigt.

Åkte in till Kungsträdgården med Kerstin och gick till IF Linnéas mötesplats utanför Café Opera. Kände igen några ansikten och pratade med några, men kände att jag behövde vara för mig själv. Drog iväg mot startområdet och traskade omkring där och väntade på min tur - sista startgrupp, start klockan 16.30. Småpratade med några i startgrupperna innan som jag känner.

Äntligen min tur att starta. Det går långsamt i början - det är nog bra för pulsen sticker i väg och jag blir ovanligt flåsig, tänker att va f-n är det här. Det går över efter någon kilometer och jag börjar komma in i en skön lunk. Efter 3k så är jag uppvärmd och jag försöker öka farten. Springer om farthållaren för 2.15h i min grupp - tänker; Oj vad mycket snabbare jag springer. Innan 5k har jag kommit i kapp startgruppen framför och jag börjar inse att jag kommer att grejja min plan.

Tuggar på i min fart första milen går på 59.xx. Ser Helena vid två tillfällen och snor en massa energi från henne :)

Närmar mig Slottet och vet att där kanske Carina står så jag börjar öka - min snabbaste kilometer noteras här 5.15 min/km. Ser Carina i ungefär 5 sekunder.

På väg ned i tunneln för att komma till Söder Mälarstrand ser jag en farthållare - det 2.15 farthållaren för gruppen framför mig. Vid "gunggung" bron springer jag förbi honom. Fortfarande samma fart.

Har sprungit förbi en hel del som jag känner från TSM - kändes som jag sprang om människor hela tiden. Ser i resultat listan att jag "passerade" 600 kvinnor under loppet. Varje gång jag kom i kapp och om någon jag kände så stärktes mitt självförtroende "det går vägen" " jag är stark idag" och så vidare.

Jag kom på under loppet att om jag springer snabbare så kommer kilometerskyltarna snabbare - snacka om Einstein ;D

De sista tre kilometrarna började kännas i benen - då hade jag kommit i kapp en TSM tjej från "min grupp" på torsdagsträningarna. Hon tog rygg på mig och vek inte en tum från mig - hon var så tacksam för att jag hade kommit och som hon sa drog henne i mål. Har man någon som hänger på så måste man hålla i och det gjorde jag.

Vid 20k så stod Pauli och skötte tidtagningen, jag fick skrika ordentligt för att skulle få syn på mig i vimlet av löpare.

Den andra milen sprang jag på 59.xx.

Den sista biten i mot mål var trång - jag fick pressa mig förbi trötta löpare.

Jag hade klarat mitt mål - garmin sa 5.52 i snitt per kilometer.

Så otroligt glad var det länge sedan jag var.

Nu ska jag gotta mig i detta och börja fundera ut ett smart träningsupplägg.

Mot nya äventyr....