Är faktiskt vid liv fortfarande :)

HEJ!

Härliga löpvila!

Andra veckan av min viloperiod är snart avklarad. Har varit lite förkyld i veckan så det har varit vila från transportcyklingen med. Trist för det har varit härligt väder, får se hur det ser nästa vecka eller om det är dags att ställa in cykeln för denna säsong.

Nu är jag inne i en period på mitt jobb som innebär galet mycket jobb, vi snackar om 14-16 timmars arbetsdagar. Ska försöka att vara bättre på att ta en eftermiddagspaus och ge mig ut på en runda, typ Kungsholmen runt, det ger så mycket energi.

Kommer under resten av året att fokusera på styrka så jag blir av med min skada i höften/ryggen/rumpan någon gång. Skulle vilja köra mer fartträning också. Får testa och se hur mycket det sliter.

Några lopp för 2012 är såklart redan planerade - vilka som är prioriterade har jag inte bestämt ännu. Funderar på om det ska bli någon ultra nästa år eller inte. Har två som lockar lite extra.

Det är skönt att inte ha lagt planen ännu, ska vänta med det ett tag till. Nu ska jag bara njuta av att jag är i viloperiod och får träna precis vad jag vill, när jag vill och hur mycket.

Snart drar Team Stockholm Marathon i gång igen - gissa om jag längtar :)

Berlin marathon

Årets höjdpunkt var här, ett lopp jag sett framemot men som vara nära att bli inställd pga skadan i min höft. Bestämde mig under sommaren att genomföra loppet och bara ha kul alla 42k.

Jag laddade typ inge innan loppet, möjligen att jag åt lite extra dagarna innan.

Dagen innan marathon var det frukostjogg från Charlottenburg till Olympia stadion. Många deltagare hade gjort sig nationsfina. Jag och Carina hade fina Sverigetröjor på oss med matchande keps och flagga.

Det var mäktigt att springa in på Olympia stadion.

Efter joggen serverades det frukost - mest sötsaker :)

Resten av den dagen gick i sightseeingens tecken. För att avslutas på restaurang med trevligt sällskap innan en tidig sänggång.

Sov som en prinsessa hela natten och vaknade utvilad innan väckarklockan. Solen sken och det skulle bli en fantastisk dag.

Jag ställde mig ganska långt bak i min startgrupp eftersom jag inte hade den farten i benen som gruppen siktade på. När jag väl kom över startlinjen så fick jag hålla koll på klockan hela tiden för att inte springa för fort. Det kändes som att alla sprang om mig....den lilla djävulen på min axel sa till mig att du tar dem i slutet hehe...

Kilometrarna flög fram, de kändes som att de var max 500 meter. Stannade vid varje kontroll som serverade frukt och tog en äpple och en banan bit.

Hela tiden får jag hålla igen farten, för så fort jag lät tankarna vandra så sprang jag för snabbt. Vid 23k bestämde jag mig för att vid 32k får jag fartöka.

Vid 31k går det nedför och jag tillåter mig själv att börja fartökningen redan här. Och jag ökar och ökar farten hela vägen in i mål - jag springer om alla de som sprang om mig i början :)

Kollar klockan efter målgång och konstaterar att jag persade. Är såklart väldigt glad för jag har inte kunnat springa långpass ordentligt för min skada, men ändå är jag tillräckligt stark att jag persar med ett leende på läpparna.

Vilket avslut på detta löparår för min del, pers på Tjejmilen, Stockholm halvmarathon och Berlin marathon. Känns oerhört skönt att gå in i löpvila med detta i bagaget!

Tjejmilen 2011

Tjejmilen var ett prioriterat lopp för mig i år - ett lopp där jag skulle prestera.

Efter en minst sagt skadefylld sommar så kändes det inte helt realistiskt. Knappt någon fartträning har det blivit, förutom nu mot slutet av sommaren.

Vad gör jag då? jo jag ändra på min plan lite så den blir realistisk men tuff ändå.

Planen lyder pers på tävling och SUB55.

Jag har fått plats i startgrupp 2 så jag ser till att ställa mig absoult längst fram. Är så oerhört överladdad på starten så när startskottet smäller så sticker jag - leder gruppen i ungefär 100 meter :)

Kilometrarna tuffar på och jag håller planen hyfsat, är lite knöligt att komma fram på några ställen så där tappar jag lite tid. Börjar inse att SUB55 rinner mig ur händerna.

Ungefär vid 6k börjar jag få mer plats och kan börja trycka på i nedförsbackarna, tar det lugnare i uppförsbackarna för att spara mig.

Från 7k in i mål står det IF Linnea folk och hejjar på mig och ger mig precis den energin jag behöver för att orka trycka på lite till. Jag avslutar med en spurt över gräset in i mål. Stoppar min klocka och tittar på den 54.52 har den stannat på.

Fatta att jag grejjade det! Känns så oerhört skönt att lyckas med sitt mål.

Nu ska jag "bara städa av" några tävlingar till. Sen är frågan om det är löparvila som gäller eller om jag faktiskt ska påbörja fartträning på riktigt.

Kroppen verkar vara lagad från skadan men jag kommer fortsätta med rehabträning länge till för att inte tappa styrkan.

Månkarbo halvmarathon - en het historia

Fick möjligheten att åka till Månkarbo för att springa halvmaran där.

Har tränat på riktigt okej sista tiden så planen var att försöka ta mig under två timmar, ett bra långpass inför Berlin (japp jag åker).

Dagen till ära bjöd på högsommar värme; 28 grader i skuggan meddelade arrangörerna.

Värmde upp innan för att se om mina stumma baksidor efter torsdagens kortintervaller kunde vakna till liv. Gick väl så där.

Starten gick och jag lade mig i 5.30 tempo. Höll det i cirka 5k, sen tog värmen ut sin rätt. Jag blev så påverkad så jag kräktes två gånger. Hällde vatten över mig för att försöka kyla ned mig, min temperaturreglering fungerade nästan inte alls. Svettades nästan inget och var het som vid hög feber. Så det vara bara att slå av farten och försöka få till ett långpass.

Andra varvet var det värsta varvet, men hade fått ned temperaturen i kroppen till det tredje varvet så då kunde jag småjogga runt.

Kom i mål på min sämsta tid någonsin, men ändå bara 15 minuter efter vinnaren....

Jag oroar mig inte för att jag fick en dålig tävling. Dock önskar jag att det blir betydligt svalare på Berlin marathon.

Långpass med Running Sweden

Väckarklockan ringde redan klockan 7 på söndagsmorgonen. Allt för att jag ska hinna att äta frukost och packa väskan till dagens träning.

Det var ett tag sedan jag sprang långpass där jag inte startar från hemmet. Fick med mig det jag skulle i alla fall.

Carina mötte mig utanför Karlbergs tågstation för vidare färd till Planet Fitness, träningarna med Running Sweden utgår därifrån.

Kände igen de flesta ledarna och deltagarna så några kramar blev det innan passet startade. Rubin McRae hälsade alla välkomna och hade en kort genomgång om dagens långpass. Jag hade valt gruppen som inte skulle springa snabbare än 6.30 min/km både för att snabbare än så vill jag inte springa och så är det ju bästa ledarna där! :D

Vi var en liten grupp som drog iväg mot Hagaparken för att ta ett varv runt Brunnsviken och sedan alla stigar man kan hitta i Stora Skuggan - världsklass bana! Fem stjärnor av fem möjliga. Jag hade funderat på hur långt jag skulle springa, hade kommit fram till minst 15k men helst 20k. Allt berodde på hur jag skulle känna mig, det var ett tag sedan jag sprang långpass. Detta långpass var inte direkt platt utan gick så mycket som möjligt i terräng. Vid 11k vek en av ledarna av, hans distans skulle ha blivit cirka 15k. Jag valde att fortsätta en bit till.

Regnet öste ned, till sist var vi så blöta så vi började "hoppa" i vattenpölarna för att stänka ner varandra lite till.

Vid 17k började mina ben att stumna så jag fick kämpa de sista 3k för att få i hop mina 20k. Det kändes ändå väldigt bra i kroppen, bättre än vad jag hade hoppats på. Under passet så pratade jag och en ledare lite om Berlin marathon och han fick mig att tänka på lite annat sätt - hoppet har tänds igen. Det lutar åt en start.

Tillbaka på Planet Fitness så duschade och bastade jag länge. Hängde sedan på de andra till Café Ceasar och fikade.

Carina och jag åkte sedan till Stadium och hämtade ut startgrejjerna till Midnattsloppet.

En mycket bra söndag med andra ord!

Semester som nästan är träningsfri...

Har tagit en paus för att ta hand om rumpa, höft och rygg. Under de senaste två veckorna har jag bara morgonjoggat några få kilometrar och på eftermiddagarna kört alternativ träning. Det har varit mycket fokus på styrka-kondition och det känns som att jag blir starkare i mina svaga delar.

Innan dessa veckor så testade jag några längre pass, men jag har inte ork/kraft att genomföra dem. Får känning i rumpan/höft/rygg när passen blir för långa och motivationen tryter då. Vissa snabbare pass har fungerat mycket bra så jag får trösta mig med dem.

Kommer att med stor sannolikhet att avboka Berlin marathon. Inser att utan långpass kommer jag inte långt :) Tar det beslutet inom kort, ska testa att springa ett långpass på söndag med Carina och Running Sweden, efter det bestämmer jag mig definitivt.

Har Midnattsloppet och tjejmilen framför mig och hoppas få till några pass innan dem så att jag får med mig en bra känsla inför hösten.

I vanliga fall när jag har semester så tränar jag väldigt mycket, det känns som jag bara vilar nu. Det är för att jag knappt springer något utan bara tränar annat.