lördag 1 maj 2010

Äntligen....

Ja äntligen har jag sprungit ett pass och inte haft en enda svacka utan bara glad och lycklig.

När jag var framme ville jag fortsätta.

Sprang från Karby gård i Täby till Domarudden i Åkersberga - etapp 2 och 3 på Roslagsleden.

Det var rötter, lerigt, blött, stenigt och helt fantastiskt underbart. Sprang cirka 15k helt ensam och för varje steg fylldes jag med energi och livskraft!

Distansen nästan 43k - jag tycker att det finns hopp inför Lidingö Ultra.

6 kommentarer:

  1. KLart det finns hopp för dig och LU. Jag kommer bara att se en orange jacka försvinna bort i fjärran. Fast det gör jag så gärna!!

    Glad för att du verkar vara på rätt väg!!!

    SvaraRadera
  2. En mara veckan innan en ultra? Bra uppvärmning, och starkt gjort!

    Vi syns på Lidingö på lördag.

    SvaraRadera
  3. Hej Marie,

    kul att läsa det du skriver! Du låter dunderladdad inför Lidingö! Du kan!

    Kramar/Kristina

    SvaraRadera
  4. Carina: goa du som alltid hejar på mig :) Världen (och jag) behöver sånna som du.

    SvaraRadera
  5. Peter: ibland behövs en rejäl uppvärmning :) ska bli kul att se dig - det var ett tag sedan.

    SvaraRadera
  6. Kristina: Välkommen hit! Det var länge sedan jag såg fram emot en tävling på detta vis. Hoppas vi träffas snart igen - ha det så bra som det bara går att ha :)

    SvaraRadera