trettioåttakommaengrad

När jag vaknade i morse var mina fötter väldigt varma - min tanke var "det känns som om jag har feber".

Klev upp och försökte vakna till liv - känner mig hängig. Tar febern och den visar 38,1 grad. Tror knappt att det är sant. Äter frukost och gör mig i ordning - tar febern igen samma sak, tar alvedon och släpar iväg mig till jobbet.
Blir inte speciellt populär när jag dyker upp och ser ut som ett åkerspöke - men vad ska jag göra, jag kan inte stanna hemma för jag tror inte att min arbetsgivare tror på mig längre.

Hur mycket och ofta kan en människa vara sjuk.

Börjar ledsna på detta och funderar på att försöka sälja mina startplatser i de lopp där jag har en start - för ska jag fortsätta att blir sjuk hela tiden så räcker inte maxtiderna till för mig att ta mig runt på, och varför ska jag då starta?

Hur ser det ut?
Lidingö ultra är det 8 timmars maxtid på, om jag springer ett par mil och går resten så borde jag klara tidsgränsen.

Göteborgsvarvet är "bara" en halvmara så det fixar jag under 3 timmar.

Stockholm marathon kan bli knivigare, halvmara dragningen fixar jag men sen vete katten . Beror på vilken marginal jag har och hur mycket jag måste gå fram till de övriga dragningarna.

Jag vill springa mina lopp inte gå dem.

Nu är det väl så att jag inte kommer att sälja mina starter utan så klart försöka ta mig runt på bästa sätt - jag måste bara få gnälla lite.

Så nu har jag gnällt klart - nu ska jag ta en alvedon och gå lägga mig så känns det nog bättre i morgon.